I går kunde man läsa om hur folk hade blivit dumpade på de värst tänkbara sätt. Det var en artikel från någon amerikansk tidning som hade offentligjort folks berättelser och dumpningslappar. Idag kunde man läsa ungefär samma artikel fast denna gången var det svenskar som delade med sig av hur dom blivit dumpade. En snubbe hade ändrat sin facebookstatus till att han var i relation med en annan tjej än hans dåvarande tjej. Det var hans sätt att göra slut på. En annan hade sjukskrivit sig och dragit iväg på en "må bra" resa. Han kom aldrig hem. En kvinna blev dumpad på sms efter 22 år tillsammans med sin älskade. PÅ SMS! Detta fick mig att ofrivilligt tänka på sättet jag dumpat folk på. Jag är en dumpare. Så fort jag blir rädd dumpar jag. Så fort jag inte vet hur jag ska lösa en konflikt dumpar jag och så fort jag känner mig trampad på så dumpar jag. Man skulle kunna kalla mig drottningen av dump. Att dumpa på omogna sätt visar egentligen hur osäker och rädd man är. Att man inte ens kan ta sig tid att träffa den man en gång älskade för att ge både sig själv och den andra lite värdighet och förklara att man inte funkar ihop längre, eller att känslorna har tagit slut, säger egentligen ganska mycket eftersom en handling ibland talar bättre för sig än vad 100 ord gör. Man är med andra ord ett jävla svin! Jag är ett svin. Ett jävla osäkert svin när det kommer till förhållande. Tack gode gud för att A lärt mig att ge mig själv tid innan jag ber henne dra åt helvete så fort jag är sur. Man måste tänka på vilka konsekvenser det blir av att bara aggera i ren ilska och vilka ärr ens beteende sätter i den andre. För även om man är tillsammans eller ska göra slut så har man en gång älskat den andra personen något fruktansvärt mycket och det borde väga större än sin egen rädsla. Speciellt när man inte VILL göra slut egentligen, som i mitt eget fall. Vilket jävla idiotbetéende.

Vaknade i morse och var superförkyld med en klump i halsen. Mamma säger att jag är som ett dagisbarn. Ni vet barn som blir sjuka så fort dom börjar på dagis. Det slår fan ta mig aldrig fel när jag börjar på ett nytt ställe. Jag trodde den tiden var förbi men det verkar inte så. Ska hoppa ner i ett bad nu i hopp om att sluta frysa. Börjar jobba klockan två och har tryckt i mig Panodil. Får se om jag mår bättre om en timme.

Jag överlevde dagen på lagret i den största butiken i stan. Jag larmade och galgade som om det inte fanns någon morgondag. Lyckligt lottad är jag över att ha mina två diktatorer i mitt liv. Jag älskar er för att ni förstår mig. Jag kommer klara detta. Jag KOMMER klara detta. Även om det ibland känns som att marken under mina fötter håller på att försvinna.

Två fikastunder & ett möte har förgyllt min eftermiddag. Är dock fortfarande jävligt nervös men det går väl över om några dagar.

En sak som jag ALLTID fått skit för är min ärlighet. Jag kan verkligen vara brutalt ärlig. Om jag tycker någonting är fel så visar jag det. Jag skulle aldrig kunna leva med mig själv om jag hade suttit och tittat på när någon gjort något fel mot någon annan. Jag hatar mobbing och jag hatar människor som blundar för sanningen. Om folk frågar mig om råd är jag alltid ärlig. Dock har jag lärt mig med åldern att man kan lägga fram ärlighet på olika sätt och jag försöker hela tiden tänka på hur jag ska lägga fram en åsikt utan att den sårar den personen åsikten är riktad till. Att vara ärlig har både sina fördelar och nackdelar. Egentligen borde min omgivning vara tacksam eftersom dom oftast vet var dom har mig och vet att jag inte kör några falska spel. En del ovänner kan man ju samla på sig också när man är ärlig. Jag har lärt mig med åren att det oftast är väldigt svaga personer som blir ovänn med mig på grund av min uppriktighet, folk som inte själv vågar säga ifrån eller stå för vad dom egentligen tycker och tänker. Jag är i alla fall stolt över min egenskap. Jag vet att jag alltid går med ryggen fri eftersom jag vet var jag har mig själv. Det är nog längre än vad många andra har kommit. Jag förstår inte hur man kan leva med sig själv när man står och blundar för sanningen, när man ljuger för den man älskar eller går bakom ryggen på sina fina vänner. Folk borde stå upp för sina åsikter oftare, världen hade blivit en så mycket renare plats då.

Jag känner mig rädd. För någonting, för ingenting. För allting. Har en obehaglig känsla i korppen och orkar inte sitta hemma. Stassning och sen fika blir nog bra. Fuck!

Ibland är jag inte bara lite dum i huvudet utan ganska mycket. När klockan ringde i morse och jag skulle till min första praktikdag på det nya stället (som jag fixade i fredags) kom jag på att jag kanske inte var försäkrad och inte fick ta sånna beslut ensam. Haha, asså ibland vet jag inte riktigt vad jag tänker på men det är väl så när man är ivrig att börja praktisera på ett roligt ställe :) Mycket riktigt, arbetsförmedlingen var tvungen att godkänna och ta ett beslut. Ska fixa det imorgon så jag kan börja på onsdag :) Längtar! Så nu har jag två dagars semester! WOHO! haha

- Vårtecken från gårkvällens promenad -