Så har den Polska grannen sett hela min fittelitta. Jag låg och lufttorkade min kropp efter en underbar dusch och när jag reste mig upp från min säng möttes jag av min Polska grannens fula tryne. Fattar ni? Han har stått och rökt utanför sin etta på andra våningen och sett hela mitt underliv. LIVE! Timmen efter det var han ute och rökte minst fyra gånger. PÅ EN TIMME. Han trodde väl att han skulle få se ett annat liv också men där fick det fan räcka!

Jag: Hej Melvin. Varför vägrar du att sova i din korg?

Melvin: *Tyst*

Jag: Okej, du vill tydligen inte svara på den frågan. Mår du dåligt över någonting?

Melvin: Nej absolut inte. Jag bara tittar runt lite..

Jag: Du är medveten om att klockan är 04:57 va?

Melvin: Absolut.

Jag: Jag har sagt till dig 14 gånger sen klockan 24:00 att du ska gå och lägga dig i din korg, men varenda gång jag somnar till hör jag dig tassa runt på golvet. Hur kommer det sig?

Melvin: Tjaa.. Du är väl spänd eller något. Dålig nattsömn. Prova sån där sömntablett, det brukar funka har jag hört.

Jag: Så det beror inte på att du går rundor med dina tassar, som låter som stilettklackar, stup i kvarten?

Melvin: *Tyst*

Jag: Du är medveten om att du har samma hjärnkapacitet som två pickles gurkor va?

Melvin: *Tyst*

Jag: Godnatt i alla fall och gå och lägg dig i din jävla korg och stanna där!

Melvin: Prova att meditera lite, du verkar så jävla spänd.

Just nu är Amanda på klassfest. Jag behöver inte fundera över om hon är full eller inte för det har hon redan avslöjat genom att skicka sms där det står "sexy girl" och liknande i. Amanda skriver bara sånt när hon är full eller vill ha någonting. I detta fallet är det nog både och, hon är full OCH vill ha någonting när hon kommer hem till mig. Det kommer hon inte få för jag har redan knäckt hennes plan. Sexygirl fungerar inte. Amanda B, känn dig ägd.

Så har min datorskärm slutat fungera. Det är bara toppen! Helt jävla underbart. Ny dator? Ja, om typ gud hade börjat skita pengar så kanske.. DVS om han nu hade funnits. Egentligen är det nog bra att jag blivit datorlös. Jag hade antagligen bara börjat blogga om massa hat och förrakt, kvinnoförrakt och manshat. Om kvinnor som ska lämna mig ifred och män som också kan lämna mig ifred. Hur kan det komma sig att man under vissa perioder bara vill krypa in sitt osynliga skal? Det är då man önskar att man var en snigel (med skal).

Know that when you leav
Know that when you leave
By blood and by me,you walk like a thief
By blood and by me and I'll fall when you leave

So tell me when you hear my heart stops,
You're the only one that know
Tell me when you hear my silence
there's a possibility I wouldn't know

Jag tänker väldigt mycket just nu men jag har inte ännu lyckats formulera känslorna i ord och meningar. Jag låter Johan Wolfgang von Goethe tala ikväll: Inga är mer hopplöst förslavade än de som felaktigt tror sig vara fria.

Jag var trött på människor. Riktigt trött. Men i all trötthet föddes kärlek till kamrater och människorna suddades ut. Som gråa moln förvandlades all den uppbyggda kärleksfasaden som jag och människorna hade. Det var en konstig fasad och jag trodde att jag hörde hemma där. Men hur kan man höra hemma bland så mycket falskhet och svek som människor frodar? Putsade med en silkesduk är dom knappast. Snarare sten, riktigt hård och falsk sten.

Överallt såg jag skrattande häxor med spindelarmar. Dom log mot mig med sina falska leenden samtidigt som dom beskådade sina lika falska skratt i ett oputsat fönster. I ett koppel bär dom sin knäflickvän som dyrkar marken dom går på. Längst upp i ett träd såg jag en flicka lika fager som en sommaräng. Hon log mot mig och den ljuvaste formen av musik spelades i trädkronan samtidigt som hon började dansa på en gren. Det var hon som visade mig vägen till kärleken. Egentligen var det inte så långt. Det räckte med att hoppa över bäcken samtidigt som man fantiserade om gröna lejon. Ett tu tre. Hopp hopp hopp.....Är jag hemma snart?

- Må tjockisen ta er alla och doppa er i frityr -

Vet ni hur man vet att man inte är överdrivet tjock längre? Man får lyssna på tjockis-skämt och folks allmänna uppfattningar om överviktiga personer. Antingen börjar jag bli smal igen eller gick tjocka människor (förutom jag själv då) upp i rök under mina två år som extremt överviktig och har nu kommit tillbaka. Nackdelen med att bli smalare igen är att man får höra allt folk sa bakom ryggen på en under en period då man mådde fruktansvärt dåligt, även om det inte är riktat direkt åt en själv. Vissa folk borde tvångsknullas av en tjock man.

Nästa steg - att besöka mormors hus.

I går kom jag fram till en revolutionerande insikt om mig själv, nämnligen att gränsen mellan mig och en autistisk är hårfin. Nu tycker ni kanske att jag hånar autismen men det gör jag inte, snarare tvärtom. Eftersom jag jobbat & praktiserat med autistiska så har jag en ganska god insyn i autismen, och eftersom jag har levt med mig själv i snart 25 år har jag även god insyn i mig själv. Jag har med andra ord fullt koll på läget. Nu till likheterna: Jag har en bild av va som ska ske i mitt liv. Det kan vara min vardag eller närmaste timmen. Om något stör den bilden (som alltid är fel uppbyggd eftersom den enbart finns i mitt huvud) blir det fel i mitt huvud. En autistisk person har också bilder i sitt liv. Skillnaden är att dom kallas pictogrambilder och oftast finns i en bok eller i personens hand. Om något förstör nästa steg för den autistiske blir det kaos i deras liv. Ni ser likheten va? Haha, okej nu är detta grovt överdrivet men jag måste seriöst bli av med mina bilder och lära mig leva ett liv där jag inte är autistisk. Haha!!