Igår när jag var ute och cykla rullade jag förbi en gammal skolkamrat. Tjejen var lika gammal som mig själv och tillsammans stod hon med sina två barn. Plötsligt fylldes min kropp med en obehaglig känsla av "fan, jag börjar verkligen bli gammal." Tankarna vandrade sen ofrivilligt vidare till att jag inte alls är på den plats jag tänkte att jag skulle vara på när jag var 25 år. Jag får ångest över det exakt varje dag. Har man två barn är man mitt i sitt liv. Mitt har inte ens börjat. Jag känner mig så jävla vilsen och fundersam. Jag längtar inte efter barn på ett speciellt sätt. Vad längtar jag egentligen efter, förutom att flytta. Ingenting? Lugn och ro kanske. Skum känsla det där. När man blir äldre märker man verkligen att alla jämngamla är på flera olika plan i livet. Var fan är jag?

skriver mitt första inlägg från min nya mobil, en present från Amanda som var för tidig. Kan inte påstå att jag klagar direkt ;) Nu ska jag ut och träffa tjejerna!

?

Efter att ha läst ett mail som löd följande "Hade gärna lagt satsen på dina glasögon" börjar jag ofrivilligt att fundera över min sexuallitet. Jag tänder inte på spermasatser och undrar om heterosexuella tjejer tänder på sånt? I så fall är jag nog gay. Detta leder mig vidare till frågan om vad jag tänder på hos män. Jag kan tända på deras kukar även om kukar är det fulaste som finns. Dock föredrar jag nog mus. Jag tänder absolut inte på hur en man berättar vad han ska göra med mig, hans sätt att locka och få igång mig, utan börjar istället tänka på mormors blommiga gardiner, Kalle Anka-tidningar och saft. Vad är det heterosexuella tjejer tänder på hos män? Jag måste veta eftersom  jag känner mig fruktansvärt förvirrad. Är det kanske en klyscha att sex och kärlek går hand i hand? Jag kanske helt enkelt hade tyckt om att höra att "jag vill lägga min sats på dina brillor" om jag hade varit kär i mannen och samtidigt längtat ihjäl mig efter att hans stora lem skulle tränga in i mig. Det har aldrig hänt men å andra sidan har jag aldrig varit nerkärad i en man utan spenderat mitt vuxenliv med kvinnor. Är jag en kvinna som gillar mus, eller är jag en mus som gillar man? Eller är jag helt enkelt bara ett förvirrat och hopplöst fall gud bestraffat mänskligheten med?

När jag var och handlade nyss såg jag en yngre man som var två meter lång och gav hela mataffären en 1940-tals tysk känsla. Hans kläder skrek andra världskriget och hans frilla likaså. Det var ganska spännande samtidigt som det var lite läskigt. Jag kan verkligen förstå att folk var rädda för att gå och handla i mataffären när det var krig. Själv väntade jag bara på flyglarmet och att det skulle smälla till bakom banken. Seriöst? Seriöst.

Min fina kompis Martin och jag har kommit fram till att om man kollar på shemaleporr som man är man MER HETEROSEXUELL än om man kollar på porrfilmer som innehåller en man och en kvinna. Det är så jävla sant. Fy fan vad vi är bra.

Mitt huvud är fylld av hundra tankar och mina ögon vattnas av tusen tårar. I flera veckor har jag kännt mig ensam och ledsen. Det är konstigt hur man kan känna sig mer ensam i en viss relation än om man hade varit helt utan den personen. Jag är trött på människor som tror att ord väger högre än handling. Om jag är viktig för dig kan du visa det. Ord betyder väldigt lite för mig eftersom jag har insett hur lätt det är att skicka iväg förkönade sms som egentligen bara är beklädda med god svenska. Jag är dessutom trött på att höra hur min relation gjort mig passiv, avståndstagande etc etc. Jag kanske är avståndstagande för att folk inte förstår. Min kreativa hjärna har vaknat till liv. Jag antar att det beror på dom kalla nätterna som börjar svepa in och en trygghet inombords som frodats. Jag är berikad av fina människor i min omgivning som fyller mitt hjärta med kärlek. Trots min berikning är det dax att rensa. Bort med allt som står ivägen för min lycka, iväg med all falskhet. Kvar lämnas mina healande änglar. Inga frågor - detta är MIN blogg.

Ni som följer min blogg kunde igår läsa att jag hade en riktigt jobbig start på min dag. På eftermiddagen tvingade jag mig dock ner till Kämpinge strand där jag och Amanda hade bestämt att avnjuta vår middag. Förutom en riktig ångenstattack som fick mig att nästan skrika rakt ut var det riktigt mysigt. Jag åt räkor som förrätt och Amanda tittade på räkornas hjärnor. Vi höll på att sätta fyr på massa gräs eftersom det blåste så in i helvete men Amanda styrde upp det med sand *haha* Efter min kära panikångestattack var det som att allting blev fridfullt igen. Alla spänningar släppte och jag kunde slappna av för första gången på veckor. Det var riktigt mysigt och maten var supergod. Vi promenerade lite längst strandkanten och sen bestämde vi oss för att dra hem till Krullans föräldrar i Skanör och bada i poolen med Krull och Jecka! Riktigt trevligt trots att det var kallt! Grisen sover fortfarande och jag har varit vaken sen nio. Ska in och hoppa på henne nu hade jag tänkt. Det är skittråkigt att sitta själv och gloooo! :)

Har gått runt som en skör tändsticka i snart två dygn och igår när jag skulle handla i mataffären hände någonting som inte hänt på väldigt länge - jag orkade inte vara kvar. Köerna stod mig upp i halsen och Amanda sa att jag kunde gå ut, "jag kan betala". Jag gick ut och satte mig utanför med tårarna i halsen, halft handlingsförlamad och med massa overklighetskänslor. Jag visste att denna veckan skulle bli lite jobbig men SÅ jobbig trodde jag inte att den skulle bli. Jag sitter i samma situation som jag gjorde dagen då S dog. Min familj är bortrest och jag är kvar hemma. Samma årstid, samma lägenhet, samma doft utomhus. Jag bearbetade aldrig döden eftersom jag var fullt upptagen med annat. Att dränka mina känslor i mat. Jag antar att jag får min bearbetning nu när jag sitter i samma situation och inte kan fly. Jag har fortfarande inte ätit frukost utan började morgonen med sjukanmälan till jobb, musik, tårar och sen att skriva. Bra tecken! Jag släpper ut och tvingar mig själv att vara i kontakt med mig själv. Nu blir det frukost och sen ett besök på kyrkogården. Ibland tar det längre tid att sörja klart och kunna släppa. Jag tror detta är några av de sista pusselbitarna som håller på att falla på plats.

R.I.P finaste killen. Jag kommer aldrig glömma dig <3