Findus.

Min katt ligger och njuter på mitt sovrumsgolv. Han är nöjd över att ha erövrat den kvarglömda fläskfilén som låg i folie på spisen. Han är nöjd över tron av att jag inte har upptäckt det. Men det har jag. Fattar ni hur jävla ägd han är? Du är så jävla ÄGD Findus. Jag tänker inte skälla på honom enbart pga den anledningen till att han gott kan ligga och tro att han har vunnit denna kamp. Men det har han inte. Han är ägd. Riktigt jävla ÄGD.

Jag är så oerhört uttråkad ikväll. Min fina är på kräftskiva där jag tyvärr inte kan infinna mig eftersom jag och värdinnan minst sagt inte kommer överrens. Att jag inte kan infinna mig beror på två saker:

1) Jag är inte bjuden.

2) Jag vill inte vara bjuden.

3) Det är bra så.

För att återkomma till ämnet. Jag är så fruktansvärt uttråkad. När jag är uttråkad händer följande: Min hjärnkapacitet inom området "strunt" ökar från 70 - 225 på några få minuter. Det i sig är ganska fascinerande, men det är inte det jag vill skriva om, inte nu i alla fall. Stunden börjar med att jag får dåligt samvete för att jag sitter och gör ingenting. Därför brukar jag städa när jag är uttråkad. Eftersom jag egentligen inte VILL städa så gör jag det halvdant. Tex disken. Jag vägrar diska besticken eftersom det är så in i helvetes tråkigt. Jag blir som en bongstyrd treåring som bara vägrar att vara mogen och fullfölja det han bör göra. Så nu ligger besticken där i diskhon. Själv sitter jag och väntar på att ett under ska ske, att dom på något magiskt sätt ska diska sig själv, torka sig och sen hoppa ner i besticklådan och stänga efter sig. Någon gång borde det ju ske?! ....

En annan sak jag funderar på just i denna regniga stund är i fall jag ska handla godis eller inte. Jag vill inte sitta själv och käka godis eftersom jag kommer intala mig själv att jag tröstäter eller tristessäter - trots att jag inte gör det. Jag är bara sugen egentligen. Menssugen. Jag har mens och då är det faktiskt en kvinnas rättighet och trycka i sig choklad... Sen är det ju det där med grannen ni vet, han jag råkade visa hela härligheten för när jag låg och lufttorkade efter duschen. Han kanske tycker det är fruktansvärt hett att se en kvinna trycka i sig choklad samtidigt som hon inhalerar doftljuset hon köpte för 29.50 Är det rätt att trampa på en ensam Polacks ömma tår? Jag hoppas ni förstår att jag bara driver. Eller gör jag egentligen det? Jag är så uttråkad att jag inte vet vilka som är mina egna tankar och vilka tankar jag tänker för att skapa ett bra blogginlägg. Jag kanske borde ta och diska dom där besticken ändå...

Åh, hur jag ibland önskar att meningar som "Älskling, det är scooby doooo på tv hela förmiddagen. Hämta läsk!" , istället löd följande

"Min käraste. Skulle vi inte kunna ta ett besök till kulturmuseét. Idag visar de upp en pittoresk samling av Dansk Design från tidigt 1800-tal."

I går på jobb kom jag fram till en sak. Ni vet de människor som hela tiden babblar på i sociala sammanhang. Dom kan babbla om allt, sköter hela samtalsämnet och anses i vissas ögon ha en viss pondus för deras sociala kompitens. Om man skrapar lite på ytan kan man i vissa fall upptäcka att personen med pondus egentligen styr hela samtalsämnet pga osäkerhet och kontrollbehov. Om HAN styr vad det samtalas om riskerar han inte att behöva ge sin åsikt i obehagliga diskussioner där han eventuellt kommer behöva blotta sig. Han styr samtalsämnet, får folk att skratta, blir aldrig ifrågasatt eftersom han oftast samtalar om ämnen han känner sig säker i. Och eftersom han har så stark pondus skrattar de flesta åt hans skämt och ifrågasätter inget av rädsla för att bli "idiotförklarad av killen med pondus och hans beundrare". Ibland sker det medvetet och ibland omedvetet. Hur som helst är det jävligt genialiskt!

Jag har beslutat mig för att jag är redo att gå på samtal hos en kurator. Efter första samtalet, som var ett telefonsamtal, kom jag på en revolutionerande tanke. Människor som klankar ner på de som går på samtal är de människor som är rädda för att bejaka sig själva och sitt inre. Om en person hävdar att han aldrig hade fått ut något at att prata med någon, och samtidigt inte varit rädd för att besöka sitt inre måste han vara en väldigt tom person. För alla bär vi på bagage, vare sig vi vill erkänna det eller inte.

Efter min fina fina present som jag fick av Amanda har jag blivit lite beroende av appar. I dag kan man läsa om de 10 onödigaste apparna till Iphone. Visste ni att man kunde hämta hem en voodoooapp? HAHA! Den vetenskapen gjorde fan min dag. Vem gör sånt egentligen? Jag dör så kul!

Det känns som om tusen gnagare gnagar hål i min hjärna. Det smärtar och bilden av världen förändras i tankt med gnagarens tuggor. Jag befinner mig i en glaskupa med oputsade rutor. Jag ser världsbilden men jag ser bara den bild samhället vill att jag ska se. Missiler åker rutschkana i mina vener. Jag kan riktigt känna hur dom penetrerar mitt blodsomlopp, hur dom inkräktar på fiendens mark. Samtidigt spelar min själs spegel en repig LP-skiva på repeat. Den handlar om barn, deras fädrar och hur dom måste anpassa sig efter den uppbyggda samhällsbilden. Jag gräver en grop och låter mina ögon vila. Snart fylls mitt huvud med vita liljor. Snart.