Mina känslopendlingar börjar påminna om en narkomans avgiftning förutom att jag inte tuggar fragga, än. Jag går fortfarande från att vara väldigt down från att känna att hela världen ligger framför mina fötter. Folk som söker kickar genom att dra lina kan säga upp sitt förhållande istället. Det är billigare + att det känns ungefär samma om man har känslor. För att hindra mig själv från att göra samma misstag igen tänkte jag skriva en påminnelselista. Den ser ut så här (typ) :

1) Hooka ALDRIG mer med någon som är född på 90-talet oavsett hur gammal du blir. Generationen är smått efterbliven när det kommer till känslor.

2) Skaffa dig en karl istället så du slipper alla jävla hormonsvängningar som efterblivna flator ligger inne med. Och eftersom alla vet att alla flator är efterblivna finns det inget hopp för min flatkarriär - sorry Girls.

3) För att göra hela "ha sex med en kille" grejen lite roligare kommer jag sätta upp en världskarta i mitt sovrum och köpa knappnålar i coola färger. För att inte involvera mig med en person på ett känslomässigt plan men ändå få knulla tänkte jag ta en i varje land som jag sen märker med en knappnål i passande färg. Svart kan innebära stooor. Röd kan innebära passion. Grön kan symbolisera ofräsh osv. Gul = tänder på kiss. På så sätt lär man sig lite kultur och kan säga "killar från azerbaijan är väl helt okej i sängen" på tillställningar. På så sätt kan jag skita i att jag har svårt för att tända på kuk utan bara se det som ett roligt projekt! För ett projekt med knappnålar i olika färger MÅSTE vara roligt.

4) När dagen kommer då jag vill skaffa familj tänker jag välja en tacksam karl. Han kan gärna vara ful bara han är tacksam och har humor. Det är viktigt. Med tacksamhet asså, inte humor.

Alla som tror att min plan kommer sabbas inom en vecka säger "high five" med lika störig ton som idoldeltagarna "high five". Haaaaaaaaaaj faaaaaaaaaaajv *nasalt*

Sorry att jag inte bloggat men aaaaaaaaaaaah allt bara händer på en och samma gång. En sak är ändå den samma: Jag hatar fortfarande sverigedemokraterna och deras anhängare och jag står fortfarande för mitt hat. Jag berättade öppet om mitt hat på dagens lektion och sa "Jag vet inte om någon röstat på Sverigedemokraterna här och jag tänker inte be om ursäkt för mitt hat då jag tycker det är ett jävla skitparti" . Jag möttes av nickande blickar vilket var upplyftande egentligen men eftersom jag blivit en iskall människa som inte tar någonting på allvar, förutom viktigheter som att jag snart ska flytta och att jag har ett jobb att sköta, brydde jag inte mig så mycket. Eftersom hela mitt förhållande raserat känner jag mig ganska känslokall. Jag pendlar mellan att gråta hysteriskt för att få ut smärtan som bitit tag i min kropp mellan att skratta hysteriskt åt att hela mitt liv påminner om en jävla såpopera. Jag har inte bestämt mig för om såpoperan är bra eller dålig. Däremot har jag bestämt mig för att klockan 19:00 öppnas min första öl och sen tänker jag vara dyngrak till ca 04:00 natten till Söndag. Allt för att palla med allt som jag ska göra de kommande två dygnen. Jag är bara en men hiiiiiiiiiiigh faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaajv. Eller ngt.