Det är intressant att alla SD-are jag kommit i kontakt med på nätet och i min omgivning är så jävla dåliga på att stava. Inte för att jag är emot dyslexin men man börjar ju undra om SD-anhängarna är lågbegåvade eller lata när man skriver meningar som "Så fan häller". Vad fint att man samlat alla lata och obegåvade i ett och samma parti och att dom tillsammans får lov att påverka min framtid. Fantastiskt!

Uppdaterat den 21/9: Åkesson själv har gått ut med att han försöker anpassa sin politik till de personer som röstar på Sverigedemokraterna vilka enligt undersökning är medelinkomsttagare och lågutbildade. Tack, där fick jag svaret på min fråga!

Den största sorgen för mig som tillhör det röda blocket är inte att alliansen vann valet utan att SD kom in i Riksdagen med 20 mandat. Jag hade kunnat ägna hela min dag åt att förmedla mitt hat och min sorg över denna katastrofala händelse men jag orkar inte. Jag orkar inte försöka förmedla mitt budskap till människor som självmant valt att rösta på ett inte rasistiskt utan NAZISTISKT parti. Vad detta innebär för mig som HBT-person och människor med annan härkomst vet vi egentligen inte. Vi vet bara att partiet har gått ut och sagt att dom inte räknar oss till de Sverige dom vill ska finnas. Jag känner inte så mycket rädsla utan mer HAT mot alla dessa människor som röstat in SD till Riksdagen. Samtidigt kan jag inte låta bli att känna en irritation över att regeringen inte talat mer invandringspolitik och om massinvandringen. Jag är för invandring, att folk ska få skydd och en trygghetszon i Sverige men man måste kunna hjälpa de invandrare man redan tagit in innan man tar in nya. Och med hjälpa menar jag inte bara bidrag utan även den emotionella biten, att anstränga sig för att göra människan trygg och hel igen så att den kan klara sig själv och leva ett värdigt liv i sin trygghetszon. Hade alliansen eller de rödgröna tagit upp denna biten och erkänt att en viss förändring måste ske hade SD aldrig varit ett uppmärksammat parti utan enbart ett av alla de missnöjespartier som finns ute i Sverige med ett fåtal anhängare.

Jag kan inte sova på nätterna. När jag sluter mina ögon synliggör sig mina hjärnspöken. De spelar upp illussioner på min neddragna rullgardin och fyller mitt huvud med ångest. Huden bränner och ibland känns det som att jag inte kan andas, som att luften inte räcker till. Denna perioden, det som kommer nu, är utan tvekan och helt klart den mest inflytesrikaste perioden i hela mitt 25-åriga liv. Väldigt mycket kommer att förändras på väldigt kort tid och jag har inte kontroll över någonting. Allt jag väntat på i hela mitt liv kommer ske inom den närmsta månaden. Kan ni förstå att så många livsavgörande händelser kan ske på så kort tid? Allt kommer vändas upp och ner, eller kommer det kanske vändas åt rätt håll? Allt kanske redan är upp och ner och skall nu ställas till rätta. Hur som helst spenderar jag dagarna med att samla mod. Det är nu det händer och jag tänker vara vaken. Jag tänker sitta på första parkett och inte missa en enda akt. Det är nu mitt liv börjar och jag har redan köpt en biljett.