Jag känner för att visa en lite djupare sida av mig själv. Jag är inte helt galen, bara halvt. Jag är också ganska djup. Fast vid närmare eftertanke brukar djupa personer vara galna så kanske är jag lite galen ändå. När folk börjar lära känna mig är det väldigt många som aldrig får ett riktigt grepp om vem jag egentligen är. Jag diskuterar gärna världsproblem, politik och vetenskap samtidigt som jag är buddhistisk i min livsfilosofi och egentligen inte är så mycket för vetenskap utan snarare mer för det abstrakta. För er som inte vet det är jag författare och även poet. Jag har en homosexuell pappa och en fotbollsintresserad mamma. Själv är jag kluven men min bror är normal. I alla fall i sin läggning. Jag börjar inse att detta låter som en dålig kontaktannons men det gör inget. Jag vet egentligen inte vart jag ska komma, kanske att jag gillar kontrakter. Det är läckert när en människa inte bara har tre sidor utan 20. Kanske för att det reflekterar mig själv och min mångsidiga personlighet. Jag börjar inse att detta inlägg saknar poäng men det gör inget. Poäng är ett bekräftelsesystem och jag handlar aldrig på systemet.

Min statusuppdatering på facebook at this moment: Hårig karl sökes nu på riktigt för experiment. Det är jag som ska experimentera, inte du. Fast jag är ganska ombytlig och därmed öppen för förhandlingar. Jag har inga krav förutom att du ska vara hårig, ha humor och vara tacksam. Väldigt tacksam.

Jag har tagit hela projektet "pojkvän sökes" till en nästan incestliknande nivå med tanke på att alla känner alla på facebook. I can't wait!

Du ska ha ljust hår

Du ska stå på en scen

Du ska kunna spela på en saxofon

Du ska kunna dansa med den

Du ska kunna jucka med den på ett sexigt sätt

Du ska ha blåa byxor

Du ska bära vita solglasögon

Du ska känna en tjej som har alldeles för mycket av den blåa ögonskuggan på sig

Du ska ha en vit väst med svarta ränder

Du ska ha ett gult linne

Om du känner igen dig kan du besöka min hemsida där du även hittar mitt telefonnummer: www.fuckmegently.nu PS: Jag kan inte moldaviska men jag kan polska genom google translate DS

Jag har fått låna mitt ex dator eftersom min egen gått sönder. Nu är det dax att lämna tillbaka den tycker jag och då ville jag göra något extra fint för att visa min tacksamhet. Som bakgrundsbild ligger nu följade uppe:

Jag vet, man blir både rörd av min kreativitet och att jag vill visa henne min tacksamhet.

Ni som följt min blogg vet att jag tagit steget att gå till en kurator. Mest eftersom jag inbildat mig själv att jag har problem och är ett traumatiserat 25-årigt barn. Jag fick gå sammanlagt en och en halv gång sen friskförklarade hon mig. "Det känns lite som om vi sitter och fyller ut tiden". Jag var tydligen inte störd i huvudet och inte heller traumatiserad. Jag var tydligen det man kallar för "normal". Detta firade jag med att köpa tre böcker på biblioteket som hade utförsäljning. Den ena boken hette "ord från dom", dom man inte ser som lever där ute utan att man ser dom. Den andra boken hette "Det är roligt att veta bäst" och innehöll korta berättelser från författarens liv, stunder som hon varit irriterad på samhället då hon skrivit ner dessa för att avreagera sig. Den tredje boken handlade om passionerande kärlek mellan en syster och en bror. Och då var det ingen negerbror eller negersyster utan ett syskon som låg på varandra. Det tyckte jag var ett fint sätt att fira min friskförklaring på.