Jag har fått en ny fobi. Den kommer påverka hela samhället och är superfarlig. Min fobi är att 90-talisterna får lov att rösta i år. Kissie är 90-talist. För er som inte vet vem Kissie är så är hon, enligt sig själv, "Sveriges största bloggerska". I Kissies liv tycks det vara viktigast hur man sprurar in skit i läpparna, olika "kesodieter", att "photoshoppa" sig själv, samt vilka kläder man köpt dagarna till ära. Dessutom stavar hon som en kratta vilket leder mig till ett annat orosmoment. Okej, jag kanske inte ska klaga eftersom jag inte stavar helt perfekt alla gånger men VAR FAN HAR ALLA SVENSKLÄRARE TAGIT VÄGEN? Jag skojar inte när jag säger att jag inte känner NÅGON 90-talist som kan stava. Det verkar vara en jävla epidemi. 90-talisten Gunn-Britt bloggar om sitt liv med sin kassa svenska. 795 000 svenskar läser bloggen och börjar blogga med exakt lika dålig svenska. Okej, sidospår. Tillbaka till min fobi. Ungefär så här kommer det se ut i hjärnorna när 90-talisterna ska rösta i år.

"Hmm... Asså moderaterna kanske jag ska rösta på. Jag såg ju en kille på tv en gång och han var moderat och var skiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiitsöt. Dessutom hade han gucciskor så jag menar om man är moderat kan man ju inte vara fattig. Eller?".....

"Man kanske skulle röstat på miljöpartiet. Miljö. Natur. Det är bra. Keso kommer ju från kon och kon kommer från naturen. Dessutom är ju maskrosor ganska fina. Eller undra egentligen hur många kalorier vänsterpartiet innehåller. Måste googla."

Fick en kommentar av en läsare som uppmärksammat att jag gått ner närmare 40 kg. Jo, det stämmer faktiskt. Fatta hur många mjölkpaket det är, Kissie. Han/hon/den/det undrade hur jag hade gått tillväga. Jag kan säga som så här att anledningen till att man går upp i vikt är jävligt individuell. Därför är tipsen också jävligt individuella. Det finns dock en gemensam nämnare och det är att man måste rannsaka sig själv och ställa frågan "varför har jag gått upp i vikt?". Är jag lat? Har jag fel kost? Äter jag på fel tidpunkt på dygnet? Är jag gravid? Okej, det sista var ett skämt men det finns lixom alltid en anledning till varför man gått upp i vikt. Fettet kommer inte krypandes till en och bosätter sig under huden. Det finns en genväg som många går och den kallas för lögn. Ljuger man för sig själv när man ställer den ärliga frågan om varför man gått upp i vikt så kan man testa på hur många olika dieter som helst. Man kommer ändå aldrig lyckas. När jag ändå är inne på dieter så kan jag göra klart för folk att det är överskattat. Soppdieter, vad fan är det lixom? Plus i kanten till den som lyckas stå ut med det i resten av sitt liv. Det är där folk gör fel, dom tänker inte långsiktigt. Jag har hellre tagit två år på mig att förlora 40 kg än tre månader. Vet ni varför? För att jag kommer hålla det sååå mycket lättare än om jag hade gått ner 40 kg på tre månader med soppdiet. Anledningen till det är enkel - jag har jobbat med mina inre problem, rannsakat mig själv & skaffat en viktminskningsplan som är anpassad efter MINA behov och MIN livsstil.

Följande saker ändrade jag på:

- Sluta isolera dig själv

- Få mening i ditt liv

- Bearbeta undanträngda trauman

- Promenera kortare rundor

- Ät regelbundet och helst inte efter åtta (om man inte är ute och rastar rumpan. Då kanske man är hungrig när man kommer hem mitt i natten)

- Börja med någon fysisk aktivitet

- Promenera längre rundor

- Träna ett par dagar i veckan

- Älska dig själv.

Den sista punkten är jätteviktig.