Jag tänker fortsätta denna kväll av självinsikt genom att meditera innan jag sover. Meditationen kommer att verka som själslig balsam.

 - Im Trying To Escape -

När man har varit utbränd och isolerat sig i flera år blir man väldigt ivrig när man äntligen mår bra igen, när man äntligen börjar fungera som en normal människa. Man är som ett litet barn i en godisaffär som helst vill fylla HELA munnen med alla godisbitarna samtidigt - omedveten om att man får ont i magen av för mycket gott på en och samma gång. I över ett halvår har jag umgåtts med någon varje dag med undantag av de dagar jag varit sjuk eller liknande. Jag har börjat få ensamfobi och så fort jag varit själv har jag fått panik och börjat gråta över att jag kännt mig fruktansvärt ensam. I dag var en sådan dag och jag och "I" bestände oss för att träffas spontant på kvällen. Vi började prata om hur jag kände mig och hon lyssnade. När vi var klara sa hon något som egentligen var väldigt självklart men som jag inte riktigt vågat se. "Du flyr från dig själv"... Och det är sant! Jag FLYR från mig själv. Jag har sett nära vänner göra exakt samma sak vilket resulterat i olösta och undanträngda känslor och virrvarr i själen. Hur kunde jag inte se detta beteende när det kom till mig själv? När man varit utbränd och isolerad i flera år blir man väldigt ivrig när man mår bra igen. Man vill ta igen allt det man tidigare missat eftersom man varit fullt upptagen med att ta hand om sig själv - att läka och lappa ihop sitt trassliga jag. Jag har alltid uppskattat ensamheten men när jag blev frisk igen trodde jag att alla alltid gjorde massa saker och att det var fel på en om man hellre ville vara hemma en kväll. Det är så konstigt att jag tänkt så för rent logiskt vet jag att människor inte är ensamma bara för att dom uppskattar egentid - tvärtom. Alla tankar om att jag är tråkig, omöjlig, egoistisk etc  etc har fastnat på min näthinna och jag har omedvetet varit rädd att min partner skulle tänka samma sak om jag började föreslå egentid. När hon har föreslagit att hon vill stanna hemma en kväll har jag istället trott att någonting är fel. Varför ska man annars vilja vara hemma? Det är så jävla självklart: Jag flyr från mig själv för att jag tror att man är psykiskt sjuk om man är hemma. Resultatet av flera års isolering. Man lär sig verkligen någonting nytt om sig själv hela tiden. Självinsikt är fint.