Jag befinner mig just nu i mission impossible - att hitta en bostad. Visst är det ironiskt att man alltid får lägenhetserbjudanden när man inte har RÅD och när man sen väl HAR RÅD, då lyser lägenheterna med sin frånvaro! Det är fan ödets ironi. Ibland får jag känslan av att gud sitter där uppe på sitt vita moln, pillar sig i skägget och sen skrattar hysteriskt åt mig och mina missöden. "Där kan hon sitta och uppdatera blocket.se var femte minut. Hon kommer ändå inte få tag på någon lägenhet. Moaaahahahaha". Ungefär så. "Cast Away" är på tv. DÄR kan man snacka om ödets ironi. Man hoppar på ett flygplan för att leverera ett paket men hamnar på en öde ö med paketet på stranden och kan inte ta sig därifrån. Ungefär som min egen situation. Jag sitter med möjlighet till att kunna flytta men sitter strandad i min mammas lägenhet eftersom det verkar vara bostadsbrist.delux . Det är synd om mig och den strandsatta på tv:n. Kanske ska jag också rita "öga öga näsa mun" på min fotboll med blod och samtala med den dagarna långa. Det verkar vara så man når sitt mål. Att överleva. Fan vad patetisk jag är.