Hittade ett verk på någon sida på nätet som jag skrivit. Alltid kul att hitta gamla verk :)

av Alexandra Malmberg

Jag hör en röst i min slemmiga muskel som spelar en upprepande ton på sin ostämda fiol. Den skär ända in i mitt skelett och jag vrider mig av smärta. Smärta. Det gör ont. Sluta spela. Två trumpeter blåser kaos i min hjärna. Två dagar. Tre timmar. Fyra nätter.

Fickan gungar högt på en vit trägunga i hagen. Hon hoppar av på molnen och blickar neråt. Plötsligt hörs en röst i hennes slemmiga muskel som spelar en upprepande ton på sin ostämda fiol. Den skär ända in i hennes skelett och hon vrider sig av smärta. Smärta. Det gör ont.

Hon hoppar ner och landar på en gräsplätt fylld av tistlar. Hennes ömma fötter orkar inte bära henne så hon sätter sig vid en strandkant och blickar ut på havet. Plötsligt förvandlas havets brus till två trumpeter som blåser kaos i hennes hjärna. Hon sitter där i två dagar. Tre timmar. Fyra nätter.

När trumpetens toner lagt sig i dvala hoppar en man på ett tåg. Han har inga kläder på sig. Allt han bär på är ett bagage. När konduktören ska ropa ut att tåget börjar närma sig den sista destinationen hör han bara en röst i hans slemmiga muskel som spelar en upprepande ton på sin ostämda fiol. Den skär ända in i hans skelett och han vrider sig av smärta. Smärta. Det för ont. Sluta spela. Två trumpeter blåser kaos i hans hjärna. Två dagar. Tre timmar. Fyra nätter.

Cirkeln sluts aldrig.

Evighet existerar.

Hon är så sjukt fin min tjej och  hon talar om för mig hela tiden hur vacker jag är och hur mycket hon älskar mig. Det är kärlek <3

I går blev jag och min käraste officiellt tillsammans på faceboook - naaw - Haha! Hon envisades med att skriva att vi blev tillsammans 9/11 - 2009 trots att vi gjorde slut en och en halv månad nu i höst. Hon vill nog förtränga den händelsen och jag kan förstå varför ;) Så nu är man inte singel längre. Nu får man inte vara lös och ledig. Dock har jag en hona som inte är så svartsjuk så jag känner mig inte direkt kvävd haha!