Jag är så jävla ledsen och gnällig idag. När jag som mest behövde energi och en pigg kropp gjorde sig min inflammation påmind igen. Detta har hänt två gånger sen jag fick diagnosen år 2005 och just I GÅR skulle den sätta igång igen. Jag blir galen, har inte tid med sånt här. Jag behöver träna, springa, vara social, skriva, kolla praktik/jobb. Inte ligga i en jävla säng dagarna långa. Hela gårdagen var mer eller mindre en mardröm. Efter bråk med A hade jag sån jävla panik att jag inte kunde andas och bara grät. Jag hatar känslan av min sjukdom, hur det värker i exakt hela ryggen, brösten och upp mot halsen. Som TUR är har jag varit sjukare så jag vet hur jag ska hantera det denna gången. Vila, vila & vila. It SUX!
Och Madde B: Detta är egentligen ditt fel!!! Bara för att du sa att du hade ett syndrom hängandes på dig (eller vad det var du sa i soffan när jag lutade mig mot dig) och jag började berätta om min "Tietzes syndrom" och skämta om det så slår den till igen. Jag ska aldrig skämta om saker mer.
Madde B
4 maj 2010 23:57
Det var faktsikt ditt eget fel att jag de det.. Men jag lider med dig. :/ Krya på dig!
Alexandra
5 maj 2010 13:11
Haha, du har döpt dig till "Madde B" :D Jag vet.. Men det känns bättre att tro att det är ditt fel..
Maddis.
6 maj 2010 09:37
Haha, klart. har vant mig nu, så jag bryr mig inte. ;) så det kan inte vara lika kul att säga det längre... HAHA.
http://blogg.se
Alexandra
6 maj 2010 12:06
Haha.. nä men nu har vi ju kommit på något nytt, Madde praktikant! hahaha
Karin
5 juni 2010 13:15
Hej
Såg att du hade Tietzes sjukdom. har just fått den diagnosen och det känns inte kul.
Kunde vara bra att utbyta lite erfarenheter. När började det? Vad brukar du göra för att bli bättre? Vad har läkarna sagt till dig? Hopas vi kan ha lite utbyte av varandra./Karin
Alexandra
5 juni 2010 13:57
Karin: Mitt började några år efter att jag fått diagnosen "utbrändhet". Jag trodde att jag hade hjärtfel eftersom jag hade ont runt hjärtat när jag andades och fick panik. Gick in till min vårdcentral några dagar senare eftersom smärtan fortfarande fanns kvar och sa "Hej, jag vill ta ett ekg"! Dom stirrade på mig med stora ögon och eftersom jag var så ung så fick jag en akuttid två timmar senare (jag såg inte döende ut antar jag). Två timmar och tjugo minuter senare hade jag fått "diagnosen" Tietzes sjukdom. Det som gjorde att dom misstänkte att det var den sjukdommen var att jag hade ont på båda siderna och i hela bröstkorgen, speciellt i mittenpartiet.
När jag får ont (den brukar blossa upp av fysisk överansträngning, mycket datorarbete, stress och kyla) brukar jag släppa allting i min omgivning, eller så mycket jag kan. Jag sitter knappt vid datorn, badar mycket och försöker stressa ner med meditation och saker som får mig i balans. Har du mycket ont? Hur länge har du haft din? Tar du något smärtlindrande för din smärta? / Alexandra
Karin
12 juni 2010 17:44
Alexandra. Jag har mycket ont, så ont att jag undrar om det verkligen är Tietzes. En kiropraktor brukar kunna låsa upp min rygg, men sen kommer det tillbaka. Vila,dvs ligga ned är alltså ditt tips?/Karin Jag tar massa smärtlindrande, men undrar om de5t finns någon annan medicin att ta.
Lina
2 juli 2010 17:34
Jag har också Tietzes syndrom ! dom hittade det på mig med hjälp av ultraljud som jag fick göra nere i Trelleborg ! först fick jag medicin och den hjälpte. Men dom sa även till mig att det beror på att du klämmer någonting i ryggen ! det kan bero på att du inte sitter rak i rygge som tex om du sitter i sängen med en dator i knäet ! Jag fick sjukdomen pga två operationer jag gjorde i mitt knä för 5 år sedan! jag återställdes aldrig helt i mitt knä och har därför gått på ett speciellt vis som påverkat min rygg ! Så det jag har försökt göra för att det ska bli bättre är att tänka på hur jag står & går ! såg även att du gått ner & tränar! försök att tänka på din hållninh när du tränar ! det hjälper !
Dock har jag varit dålig med min träning nu under sommaren& jag börjar känna av att jag har ont nu ! men hållning i alla lägen är SUPER viktig :D
du kanske redan visste detta,men ville bara berätta att du inte är ensam!
Alexandra
3 juli 2010 12:27
Karin: Jag vet att min läkare pratade något om att man kunde få nålar med någon vätska i som tydligen skulle hjälpa. Jag känner mig alldeles för okunnig för att kunna berätta mer exakt vad det var för någonting men du kan ju höra med din husläkare. Hoppas du får den hjälp du behöver :)
Lina: Ja jag vet att hållning verkligen är A och O för att inte få mer ont. Träning hjälper också. Nu har jag inte så allvarlig grad av Tietzes och kan leva relativt normalt trots besvär periodvis. Jättegulligt att du ville lämna en kommentar. Det känns alltid bättre att veta att man inte är ensam med sin sjukdom! Ha det fint :)