Har gått runt som en skör tändsticka i snart två dygn och igår när jag skulle handla i mataffären hände någonting som inte hänt på väldigt länge - jag orkade inte vara kvar. Köerna stod mig upp i halsen och Amanda sa att jag kunde gå ut, "jag kan betala". Jag gick ut och satte mig utanför med tårarna i halsen, halft handlingsförlamad och med massa overklighetskänslor. Jag visste att denna veckan skulle bli lite jobbig men SÅ jobbig trodde jag inte att den skulle bli. Jag sitter i samma situation som jag gjorde dagen då S dog. Min familj är bortrest och jag är kvar hemma. Samma årstid, samma lägenhet, samma doft utomhus. Jag bearbetade aldrig döden eftersom jag var fullt upptagen med annat. Att dränka mina känslor i mat. Jag antar att jag får min bearbetning nu när jag sitter i samma situation och inte kan fly. Jag har fortfarande inte ätit frukost utan började morgonen med sjukanmälan till jobb, musik, tårar och sen att skriva. Bra tecken! Jag släpper ut och tvingar mig själv att vara i kontakt med mig själv. Nu blir det frukost och sen ett besök på kyrkogården. Ibland tar det längre tid att sörja klart och kunna släppa. Jag tror detta är några av de sista pusselbitarna som håller på att falla på plats.

R.I.P finaste killen. Jag kommer aldrig glömma dig <3

Jag tänker fortsätta denna kväll av självinsikt genom att meditera innan jag sover. Meditationen kommer att verka som själslig balsam.

 - Im Trying To Escape -

När man har varit utbränd och isolerat sig i flera år blir man väldigt ivrig när man äntligen mår bra igen, när man äntligen börjar fungera som en normal människa. Man är som ett litet barn i en godisaffär som helst vill fylla HELA munnen med alla godisbitarna samtidigt - omedveten om att man får ont i magen av för mycket gott på en och samma gång. I över ett halvår har jag umgåtts med någon varje dag med undantag av de dagar jag varit sjuk eller liknande. Jag har börjat få ensamfobi och så fort jag varit själv har jag fått panik och börjat gråta över att jag kännt mig fruktansvärt ensam. I dag var en sådan dag och jag och "I" bestände oss för att träffas spontant på kvällen. Vi började prata om hur jag kände mig och hon lyssnade. När vi var klara sa hon något som egentligen var väldigt självklart men som jag inte riktigt vågat se. "Du flyr från dig själv"... Och det är sant! Jag FLYR från mig själv. Jag har sett nära vänner göra exakt samma sak vilket resulterat i olösta och undanträngda känslor och virrvarr i själen. Hur kunde jag inte se detta beteende när det kom till mig själv? När man varit utbränd och isolerad i flera år blir man väldigt ivrig när man mår bra igen. Man vill ta igen allt det man tidigare missat eftersom man varit fullt upptagen med att ta hand om sig själv - att läka och lappa ihop sitt trassliga jag. Jag har alltid uppskattat ensamheten men när jag blev frisk igen trodde jag att alla alltid gjorde massa saker och att det var fel på en om man hellre ville vara hemma en kväll. Det är så konstigt att jag tänkt så för rent logiskt vet jag att människor inte är ensamma bara för att dom uppskattar egentid - tvärtom. Alla tankar om att jag är tråkig, omöjlig, egoistisk etc  etc har fastnat på min näthinna och jag har omedvetet varit rädd att min partner skulle tänka samma sak om jag började föreslå egentid. När hon har föreslagit att hon vill stanna hemma en kväll har jag istället trott att någonting är fel. Varför ska man annars vilja vara hemma? Det är så jävla självklart: Jag flyr från mig själv för att jag tror att man är psykiskt sjuk om man är hemma. Resultatet av flera års isolering. Man lär sig verkligen någonting nytt om sig själv hela tiden. Självinsikt är fint.

En sak jag kom på precis är att samhället inte är anpassat efter kreativa personer. Vad fan gör man när kreativiteten slår till klockan halv tolv på natten och man MÅSTE sova eftersom man har ett JÄTTEVIKTIGT möte att gå på dagen efter. Självklart tidigt, dagen efter. Tänk om det hade funnits nattmöte åt oss socialt missanpassade. Hade någon sagt att jag skulle gå på möte om två timmar hade det inte varit några som helst problem. Jag känner mig mer aktiv och klar i mitt huvud på natten, speciellt under de perioder min kreativitet är som starkast. Bara tanken på att jag MÅSTE gå och sova nu kommer göra att min hjärna kommer kläcka ur sig 700 idéer som jag bara MÅSTE skriva ner. Jag känner att jag måste bli stadsminister så jag kan styra upp det här. Så här kan vi inte ha det!

Idag när Sala M och jag satt i min trädgård och spelade kort kom jag på en fantastisk idé. Mitt under kortspelandet började en duva hoa. Jag tror att det var en duva eftersom vi inte har ugglor i min by vad jag vet. Duvor hoar ju på ett speciellt sätt som kan vara lite tråkigt att lyssna på i längden, så mitt i allt började jag hoa som jultomten fast med samma tonläge som duvan. Det blev succe. Sala M skrattade så tårarna rann. Jag passade samtidigt på att göra samma grimas som jultomten gör samtidigt som jag hade mina ögon stängda. Sala M grät av lycka! Testa det nästa gång ni hör en tråkig duva.

Ska vara på möte i morgon klockan 08:00 . Min största fråga är inte hur mötet kommer gå utan varför jag fortfarande sitter uppe!! Jag har noll karaktär tydligen. Ungefär som en unge som vägrar gå och lägga sig för att sova, som sju timmar senare skriker och är gnällig pga trötthet. Så kommer min morgon se. Nu vet ni det, i fall ni undrar.

Fan vad mycket det är man ska tänka på när man håller på att lämna boet. Man känner sig verkligen som en fågelunge som ska testa sina vingar. Efter så många års kamp för att få kunna flyga ut från boet känns det minst sagt overkligt. Jag har drömt om denna stund så länge och kan knappt fatta att jag är här! Först och främst ska man ju hitta en lägenhet vilket inte är det lättaste. Blev uppdaterad av min Jecka att mkb slängt ut alla som tidigare stått i bostadskö hos dom nu när dom börjat sammarbeta med boplatsyd. Till idioterna vill jag bara säga följande: SUG MIN FETA BALLE för att jag inte fått erbjudande om att behålla min FYRA ÅRS LÅNGA KÖPLATS. Vi skiter med andra ord i dom. Då återstår nästan bara privata fastighetsägare och det är ju kanske inte skitlätt att hitta. Jag har googlat sönder google i min jakt efter dessa. En annan sak man kan göra är att utnyttja blocket.se. OM jag har utnyttjat den sidan. Hade det funnits en sluten verksamhet som kallat sig "anonyma blocketmissbrukare avdelning bostad" hade jag suttit där med handen i luften och hört "Välkommen Alexandra". Nästa veckas plan är att ringa alla fastighetsägare jag hittar i telefonkatalogen. Jag testar med andra ord den gamla hederliga vägen.

Nu är det så att jag antagligen får komma på visning på en lägenhet i Malmö nästa helg. Om gud slutar använda mig som en marionettdocka och börjar hjälpa mig lite och jag mot all förmodan skulle få lägenheten (vi är 5 stycken som ska kolla på den) kommer vi in i fas två: Möbler, dator, hemförsäkring, el, internet. Det är mycket som ska fixas men jag njuter faktiskt av jakten. Jag vet att jag kommer komma hem med fångst förr eller senare :)

Hittade precis en fin klubb på facebook: I used to have a voice like Justin Beiber, then I turned four. HAHAHA! Såå min humor. Stackars lillkillen.