Började morgonen med att gråta så att mina ögon sved. Men mitt i mitt gråtande försökte jag rannsaka mig själv över vad det egentligen är jag sörjer. Egentligen. Saknaden, så klart. Den kommer kännas som ett enormt tomrum. Vad jag ska göra med min energi. Vad fan ska jag göra med min energi? Haha, så mycket energi har gått åt till att bråka, tänka, bråka, tänka, ta beslut, ta tillbaka beslut, bråka, tänka. Nu är allt borta. Allt. Kvar sitter jag med ett kilo energi som jag inte vet vad jag ska göra med. Jag kommer antagligen röka mycket mer eftersom rökningen ändå tar upp några minuter om gången. Jag kommer antagligen promenera så att mina ben svider eftersom promenad kan ta upp ganska mycket tid. Men resten av tiden, resten av energin. Vad ska jag göra med den? Jag tror jag sörjer tryggheten och det "bekväma". Att veta att det fanns någon där, någon att ringa, att träffa. Det är egentligen sjukt för det är exakt den platsen ens vänner har. Det är så många frågetecken som bara tiden kan ge svar på. Just nu känns allt så jävla förvirrande och konstigt. Overkligt. Som en lång och extremt verklig dröm.

Hur kan det komma sig att mina vänner får mig att skratta även i de svåraste stunder? Antagligen för att dom är helt jävla fantastiska!

Min bästa kompis har en heteroupplevelse och det vill jag också ha. En man med hårig bringa som kan servera mig frukost på sängen samtidigt som han berättar för mig att jag ser ut som en prinsessa. Nu kallar sängen och jag tänker drömma om kärleken. Jag vet att den finns där ute någonstans och väntar på mig. En dag. En vacker dag.

Har ni tänkt på hur snabbt saker och ting kan förändras? Så fort man tror att man samlat ihop alla pusselbitarna och lagt dem på plats knäpper någon med fingrarna och hela bilden av det färdilagda pusslet förvandlas till något diffust och nytt.  Man kan se det som något irriterande och skrämmande. Men eftersom jag inte ska ha kontrollbehov längre beslutar jag mig för att se det som något positivt. Tänk så tråkigt om allt hade gått den vägen man velat, om man hade fått bestämma allting själv. Till slut hade nog maktmissbruket stigit en över huvudet och man hade gått ner i vallgraven och kapitulerat. Nä, hastiga avslut är något bra. Avslut hjälper en att utvecklas och att inte vara passiv. Precis när du tror att du vet var du har dig själv kommer en ny förändring in i ditt liv. Meningen är att man inte ska bygga upp bilder om hur saker och ting är utan att vara öppen och nyfiken på allt som livet har att erbjuda. Det är så det är!

Jag har slutat röka! Det är helt sant, förutom att det är mot min egen vilja och att det enbart beror på att jag är för lat för att gå och handla nya. Känner jag mig själv rätt kommer det vara ett halvt dygn. Sen står jag där, imorgon bitti, lämnar fram en hundring och säger "en blå Pall Mall tack"

Det har länge funnits en epidemi ute i samhället. Epidemin drabbar framförallt tjejer men även killar ungefär samtidigt som brösten börjar växa och håret kommer fram på kroppen (inte huvudet då). Under de senaste året har jag iakttagit att denna epidemi spridit sig som en löpande eld, framförallt i storstäderna. Symptomen varierar men vanligt är att ha ett kilo brunkräm, billig parfym samt att ha Kissie som förebild. Tack vare hallucinationerna de drabbade råkar ut för går dessa tjejer runt och tror att dom äger världen. Detta syns på så sätt att dom spelar musik högt från deras mobiltelefoner när dom är ute och cyklar, sitter på bussen etc. Dom verkar även drabbas av nedsatt hörsel eftersom dom skriker när dom samtalar med varandra. De senaste åren har det visat sig att även språket blir påverkat. "Han ba och hon ba och asså shiiiiiiit!" Den enda, förutom jag själv då, som uppmärksammar detta problem är Scan. Länge leve SCAN!

Min största fråga är varför det inte finns något vaccin mot denna epidemi? Och samhällsfaran, jag mår psykiskt dåligt när jag ser dom. Finns det bidrag man kan söka om man vill gå i terapi för att det finns för många fjortisar i ens omgivning? Antagligen inte, men det borde finnas. 

"FITTA!! min plattång är helt sönder! :( JAG TAR TYP LIVET AV MIG!!!!! :("

http://www.fjortis.se

Jag känner mig poetisk idag och tänkte därför dela med mig av en av mina dikter.

Jag andas med hans lungor.
Men han andas bara in rök.
Uppkrupen sitter jag i hans svarta skugga.
På en viadukt i hans själsliga krök.

Han andas på mig med sin kväljande anda.
Hans syre fräter hål.
I mitt åstundande smärtfyllda hjärta.
Hans anda skär i som en nål.

Min kropps skärvor jag sakta plockar upp.
Från marken där dom ofrivilligt vilar.
Hans frätande tårar mina kinder når.
Mitt hjärta han sakta på filar.

Om jag hade ett sista ord.
Om jag hade returnerat en tår.
Skulle dina ögon då vissa ånger.
Av alla misstag vi längst vår resa begår.

Jag andas med hans lungor.
Men han andas bara in rök.
Uppkrupen sitter jag i hans svarta skugga.
På en viadukt i hans själsliga krök. 


Alexandra Malmberg.

Jag är väldigt stolt över att min syster, Manuela Gaetani, tagit sitt förnuft till fånga och börjat äta kött igen. Själv kommer det inte helt som en chock... Jag menar, det har ju funnits tecken på detta köttsug.

Här sitter vi och försöker avnjuta en normal måltid. Mitt i allt blir Manuela sur på mig och blänger på min köttfärssås ( nu förstår jag att hon var sugen på den) och säger "Talk to the fish cuz the meat aint listning). Sann historia.

Några månader senare börja hon så smått sukta efter kycklingkebabb... Hon såg lycklig ut när hon fick äta den.

På valborg förra året ville hon tvunget att juniors (min ödla) mat skulle ligga med bland vår valborgsmat. Jag sa "Ska vi verkligen lägga dom bland chipsen. Du äter ju inte kött" ... Men hon insisterade.

Några minuter senare tog hon upp mössen och började posera med dom. Det tyckte jag var lite konstigt men nu förstår jag varför. Hon ville ha köttlig närhet.

Aftikansk tandborste? Knappast... Det är grissvans.

Manuela, jag är hjärtligt lycklig att du kommit ut från veggigarderoben. Välkommen ut. Med tanke på bilderna verkar du ha lidit under en längre period. <3

Tjejen som ogillat smycken har blivit ringtokig! Detta är min favoritring just nu, som jag lånar av min mamma. Ringen är några år gammal och jag fucking älskar den :D